Linda..

Inge bra att inte ha något att göra. Helst inte när jag har som myror i kroppen.
Försöker mysa ner mig i soffan, men liksom går inte. Ligger bara och tänker på allting. Precis allting ploppar upp, hinner som inte tänka klart det ena innan det andra tränger sig fram..

Tänker på allt! Eller mest egentligen på allt som hänt. Inget speciellt har hänt nu, inte det. Men typ sånt jag gjort, eller inte gjort. Ni vet en sån gammal tant som sitter å tänker tillbaka å berättar om saker hon varit med om. Precis så känner jag mig nu. Fast jag inte har så mycket att berätta.
Inte för att jag saknar det som varit, utan saknar mest människorna. Ångrar ingenting jag gjort, men kanske hade kunnat gjort annorlunda på nått vis.

Varför är det så lätt att va efterklok? Varför tar man inte vara på det som är just nu, istället för att snabba sig igenom allt bara för att man bara inte orkar njuta å ha de bra för stunden!

Tänk om man bara för en stund kunde vara som ett barn. Se genom ett barns ögon, det lättsamma. Dom ser inga hinder. Dom ser egentligen bara sig själv, inte omvärlden. Världen för dom är dom själva. Va skönt det vore.
Eller på något vis skulle det va skönt att för en stund se sig själv uppifrån, utifrån. Se vad andra människor ser när dom ser mig. Vad ser folk egentligen? Hur uppfattar folk mig?

Jag är hur nöjd som helst just nu med allt känns det som. Det kan bara bli bättre och det känns som att det går åt rätt håll.
Hade jag fått, hade jag absolut inte spolat tillbaka tiden. För det som varit, är jue jag. Spolar jag tillbaka och ändrar det jag kanske är lite missnöjd med. Blir det jag då? Eller blir det jag i ett bättre jag? Eller blir det sämre bara för att man ändrat det dåliga?

Sitter jag å feberyrar?

Och nej jag är inte deppad, jag är inte lessen, arg eller så. Jag är jue glad med fjärilar i magen när jag tänker på en viss nån. Jag rent utav gillar läget just nu! Allt är som på små rosa moln och en ljus gloria runt. Jag ser framåt med ljus blick. Ser tillbaka med en ljus blick. För jag har alltid varit glad egentligen. Aldrig varit allvarligt deppad, lite små svackor har väl varenda kotte. Så jag lever lätt egentligen. Med små bakslag, som man reser sig efter och lärt sig ett och annat av.
Men lite tänka är nyttigt, lite tänka gör att man ser saker mer klart, man kanske förstår varför vissa saker har blivit som dom blivit, är som dom är.