Linda..

Jag kan sittaoch tänka, det sker väl inte oftare för mig än för någon annan. Men iaf.. Där jag gör upp en bild av hur jag vill att saker och ting ska vara och bli i min framtid. Men rätt ofta, så förstör jag det bra:iga jag tänkt ut, med att jag drar in något tråkigt i tänket. Som förstör, för jag tror att det kommer ändå inte kunna fortsätta så bra som det är nu och vidare i den dröm-tanken jag hade. Så därför måste jag förstöra den. Är det någon som hänger med på vad jag menar?

- Jag trivs så otroligt bra där jag är just nu. Jag har världens finaste och underbaraste pojkvän som betyder mest för mig. Jag trivs fruktansvärt bra med honom och i hans sällskap. Han är min älskade Daniel som jag tycker om så otroligt mycket. (Kanske inte märks alla gånger, men det är så!!!) Samtidigt är han en så bra kompis. Inte kompis, men kompis. Känner att jag kan verkligen va mig själv med honom. Å det är väl bra?
- Jag har en underbar familj där jag har bra kontakt med alla.. Det har jag egentligen alltid haft, visst har man haft sina bråk och tjaffs, men tror det är nödvändigt på något vis. Jag hoppas verkligen att jag fortsätter ha den kontakt jag har med min familj vad som än händer sedan efter utbildningen, vars jag än tar vägen om jag så sitter i Kirurna eller om jag hamnar mitt i Kinas ghetto.
- Jag känner att jag hittat rätt utbildning. Det här är jag! Helt igenom. Kanske att jag inte kommer jobba som det, kanske jag utbildar mig vidare inom samma yrke. Men det jag gjort nu i ett år, pluggat till uska är det rätta och det bästa jag kunnat gjort. Så mycket jag har lärt mig, så mycket som jag växt som människa, där jag sett att jag faktiskt klarar mig. Jag behöver inte en massa folk som stöttar upp mig, jag kan stå själv på egna ben.

Men fast jag har allt detta, där allt egentligen är som uppbyggt på rosa moln och lurvilurv. Fast jag har det, så sitter jag och tänker "Framtid" och sedan förstör det hela med att hitta på nått scenarium som förstör.
Vet inte om jag är knäpp eller om jag är rädd om det jag har och därför gör upp en "dålig" bild för att jag sedan ska bli glad över att så blev det inte.. Jag är rädd att förlora det jag har, jag är rädd att saker och ting ska skita sig. Men känner på något vis att det kanske är bättre att vara lite rädd än vara för säker? För är jag för säker så slås man jue sönder och samman den dagen något händer. Nu menar jag inte att man ska gå och tänka att allt skiter sig. Utan läs detta och tänk på att inte överdriva det jag skriver. Jag menar jue inget jävligt, utan mer normalt..

Detta är ett jävla svamligt inlägg. Jag vet inte om jag ska kalla mig knäpp eller om andra gör samma sak? Alltså tänker framåt och tänker hur man vill ha det. Jag lever här och nu, för det är här och nu vi är. Men ändå alltid roligt att ligga och tänka hur man vill att det ska utvecklas.
Inte för att jag går in i mig själv och blir som psyko men.. Jag ligger helt enkelt och tänker. Som alla gör!