Linda..

När jag sitter vaken så här på natten, blir jag så glad om mobilen piper till eller ringer. För då känner jag verkligen att det är någon fler i denna världen som är vaken och dessutom tänker på mig :)

Nu precis för en liten stund till sen så ringer mobilen. Jag glad som satan sprätter upp ifrån stolen och iväg till mobilen som låg ute i köket. Jag får ofta mess på natten av Daniel, men nu var det någon som ringde! Det sker sällan. Jag kikar vem det är och det är bara ett mobilnummer.
Jag svarar självklart ändå :)

- Ja det är Linda.
- Tjena det är jag. Hörrö, sov du?
- Eh, nä.. Vadå?
- Nej alltså.. Är det Linda?
- Ja. Vem är det?
- Det är ju jag. Jag tänkte på imorgon. Bestämde vi klockan ett eller två? (låter nu rätt tveksam)
- Jag tror du ringt fel..
- Jag tror faan också det, för du låter inte som Linda. Ha det, hej då..

Jag blev glad över att nån tänkte på mig. Men det sket sig jue, då det var helt fel.
Han lät som om han skämdes rätt rejält då sista frasen var ungefär ett ord alltihopa och sedan la på direkt.

Men vad gör det om hundra år. Va jue trevligt att få prata med nån en stund :P