Linda..

Har skällt om det förut. Men måste än en gång ta å skriva av mig. För jag blir inte bara irriterad på hur man kan bete sig emot andra. Utan hur i helvete man kan vräka ur sig det.
Visst har man tänkt mycket om andra många gånger. Men ifrån tanke till att säga det är det jävligt långt, å en jävla process innan det ramlar ut. Men inte för vissa. Som verkar få mundiarré (i detta fall skrivdiarré) när dom kommer igång.

Nu till vad som hänt, därför jag är så upprörd (känner hur det rusar runt i mig :P)
Pratade med en, vad jag trodde va en kompis men som tydligen är en bitter-fitta, på msn ikväll. Men tydligen va det inte en kompis.
Vi skrev om allt möjligt. Hon undrade hur det går egentligen med Daniel å så.. Bra tyckte jag. Varför undrar hon?
Nej hon hade då aldrig trott det skulle funka. Det va långt (bor man så långt ifrån varann är det inte seriöst å funkar inte) han är nio år äldre än mig (ja, vad tror jag, som att det ska funka?) Vi träffas aldrig (nej fasen ni har väl ändå inte träffas sen i juli va?)

Är det så här folk tror det är? För det verkar jue vara två saker folk hänger upp sig på.
- Det är svinaktigt långt, det håller jag med om. För vi kan inte träffas när vi vill. Men vi visste jue vad vi gav oss in på.. För det har jue inte blivit längre. Men vi träffas då vi kan, å hittills har det nästan blivit två veckor varje månad. Så jag kan inte klaga. Visst, det funkar inte för alltid. Men nu funkar det då det inte finns något annat val.
- Åldern. Denna jävla ålder som alla tjatar om. Ja det är nio år emellan oss. Men det funkar, förbannat bra funkar det. Vi trivs, å är inte det huvudsaken? Än har jag inte sett nå problem i det..