Om jag säger så här

Att jag har aldrig grinat när jag har klippt mig. Aldrig! Har kanske inte varit nöjd alla gånger. Men det har ändå funnits hopp, å jag har kunnat fixat till det, någorlunda! Men denna gång..
Jag håller jue på, för er som inte vet, att spara ut håret. Visst det har inte blivit långt. Men det har funnits så jag har kunnat satt upp det. Så jag går dit, säger att jag håller på att spara ut det å att jag vill att hon ska klippa upp det litegrann. Just för att jag ska få lite volym uppe på huvudet. Så det inte bara ligger platt..
Människan klipper, å  klipper å klipper. Så jag ser nu ut som en kärring. Japp, det gör jag. Hon har klippt mig typ kort uppe på huvudet åsså har jag som långt nertill åsså har hon som tagit bort allt framme vid ansiktet. Jag tycker det ser förjävligt ut. Men det har inte dom jag frågat tyckt. Men jag själv som känner. Alltså jag har grinat denna eftermiddag över håret så det är inte klokt. Så jävla fult. Skulle kunna raka av mig helvetet bara för att slippa se det..

Men får jue se det positivt, det växer väl ut nån gång. Hoppas jag! Tills dess får det bli turban!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0